never meant to start a war
You know, I never wanna hurt you
Don't even know what we're fighting for
Why does love always feel like a battlefield
jag är ganska less på att folk jämt inser sina misstag efter dom faktiskt har hänt. även jag har väl varit med om det. men sen att dom ber om förlåtelse så långt efteråt, det är precis som att man inte tar åt sig. man känner sig inte saknad mellan tiden, från den gjorde misstaget tills den ber om förlåtelse. då är dde redan försent, men att sen säga att man känner sig värdelös till jämnförelse med ens andra vänner, så blir det ju inte bättre. & jag vet att du läser de här, & jag vet att du vet vem du är. men det är tyvärr ingen idée att du ber om förlåt, för jag har ingen anledning att förlåta dig, visst i miss the time. men asså, det blir inte bättre, det som är problemet mellan oss är att vi är helt olika, jag vill ha fart i mitt liv, vill att saker ska hända, men det är saker som inte vi kan göra tillsammans, för du är alldeles för tillbaka dragen, har försökt få dig med på såna grejer, men du hänger som inte på. det är för svårt att få dig med på såna saker, jag vet ju även varför. men man måste faktiskt kunna vara med folk, kunna bjuda på sig själv fast det kan vara hur pinsamt som helst. det är de som gör livet värt att leva, ha lite kul ju! så jag vet faktiskt inte vad jag har att säga till dig, & vet inte vad som kommer att hända mellan oss heller.
